Det är dåligt med frukt på paprikaplantorna. Bönorna är klena och långsamma. Några ärtsorter ville inte gro alls och i broccoliraden är det ganska glest. Det är aldrig 100% avkastning. Någonsin.
Då får man istället försöka glädjas åt det som gror och ser friskt ut. Och när jag hör att det är ungefär samma läge för andra så blir jag lugnare. I söndags besökte jag Rikkenstorp där jag gick odlarutbildning förra året och de tyckte att det gick trögt. Juni var kall, sa de, och det tröstade en smula. Det är svårt att göra något åt vädret.
Här följer lite grönsaksporr, en serie bilder på sånt som funkar i år.
De första bladen basilika är skördade och samlades på ett fat tillsammans med tomat och mozzarella i en lättäten caprese.
Jag odlar rättika för första gången, en röd variant. Ser ut som morötter men smakar rädisa. Växte snabbt. Tacksamt.
Löken jobbar på. Blasten är lika god som löken i detta detta skede.
Äntligen börjar morotsraderna se ut som de ska. Detta är en slow starter och man måste vänta ganska långt in på säsongen för att veta om det var en lyckad sådd eller inte.
Koriandern är också klar för skörd. Visserligen har jag flera burkar koriander i frysen från tidigare år men det är svårt att slå färska blad.
Rödbetornas fröer var en blandad sort så det kommer upp både röda, gula och randiga ur jorden. Blasten är också god och bör användas tycker jag.
Precis som betorna så var mangoldfröerna en blandpåse. Här blir det bladnerver i massor av härliga färger.
I mitt förra inlägg visade jag hur fin min Cos-sallat Jericho var men jag äter gärna mer än en sorts sallat. Visserligen kan jag blanda med mangold och blast från betorna men jag kunde inte motstå en rad med blandad plocksallat också.
Grönkålsblandningen från Hudson Seed Library mår alldeles förträffligt och än har jag inte sett några larver. Vi äter så mycket vi hinner.
Det blir mycket mat av kål. Och mycket näring.
Den första potatisen blommar snart. Att säga att potatis är skördeklar efter blomning är inte helt sant. En del blommar inte alls och det enklaste sättet att ta reda på vad som gäller är att ta upp en planta och kolla. Även små potatisar är väldigt goda. Dessutom kan man sätta tillbaka plantan efteråt så blir blir det fler knölar.
I Getingedalen växer även prydnadsväxter även om de blir färre för varje år. Piprankan har jag för att den är så vacker och dessutom får den små oemotståndliga pipfrukter.
Hur udda är inte dessa?
Nästa veckas inlägg blir det sista innan semesterpausen. Nu ska jag skörda fläderblommor och äta vitlöksfräst grönkål.
Comments