Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.
De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.
Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.
Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.
I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.
Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.
Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…
Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. (No sprays betyder att chilin inte har blivit besprutad.)
Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.
De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.
Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.
Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.
Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.
Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.
Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.
Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!
Comments